Här inne i röda kammaren, som också är ett gästrum, är det möblerat för barn.

Bengt och Christina Cahtarina hade inga egna barn, men de hade ofta besök av släkt och vänner som hade småbarn, så säkert hördes trampet av små fötter på gården emellanåt. Christina hade en son från sitt tidigare äktenskap, men han hade hunnit bli 19 år när hon gifte om sig med Bengt von Echstedt.

På 1700-talet fick de flesta familjer många barn – tio eller fler var inte ovanligt. Men det var också många barn som dog. Det gällde i både fattiga och rikare hem. Även om barn i förmögna familjer fick bättre näring, så var också de utsatta för smitta och sjukdomar. I en tid utan moderna mediciner och vaccin kunde många sjukdomar bli livshotande. Var femte barn dog före sin ettårsdag.

Att vara gravid och föda barn var också riskfyllt. I större städer fanns enstaka utbildade barnmorskor, men de allra flesta födslar skedde utan hjälp av någon med medicinsk utbildning.

Så vitt vi känner till fick Christina bara ett barn, sonen Jakob som föddes när hon var 21 år. Kanske kunde eller ville hon inte få fler barn. Eller kanske fick hon fler barn - som inte överlevde.

Samma sommar som flytten gick till Smedby fick Christina sitt första barnbarn, en liten gosse som döptes till Bengt Leonard. Året därpå, i oktober, kom barnbarn nummer två: Johan Gustav. Men lyckan blev inte långvarig. I maj året därpå dog båda pojkarna inom loppet av fem dagar. De var sju månader respektive knappt två år gamla.

Men livet gick vidare. Nästa barnbarn väntade redan i sin mammas mage: drygt två månader efter de små gossarnas död föddes Carl Leonard, som överlevde sina barnaår.

Barnbarnen fortsatte att komma tätt: fjärde barnbarnet Christina Regina överlevde till vuxen ålder, men Britta Lisa som var nummer fem blev bara knappt 15 månader gammal. Sammanlagt åtta barnbarn föddes under Christinas livstid, ytterligare fem efter hennes död.

1700-talet var en period av nytänkande på många områden. Tron på individen ökade. Man började tala om begrepp som jämställdhet, kärlek och lycka. Också inom barnuppfostran slog de nya idéerna igenom – men det skulle dröja lång tid innan de nådde den stora allmänheten. Att ge barn stryk var inte bara lagligt och socialt accepterat - det var en plikt. I 1734 års lag står att en omyndig som svär ska agas av föräldrarna - om inte kan de dömas till fem daler i böter.

Barn i välbärgade hem behövde inte delta i arbetet på samma sätt som hos allmogen. De skulle istället ägna sig åt att öva på färdigheter som var viktiga inför vuxenlivet, vilket betydde helt olika saker för flickor och pojkar. En pojke skulle förberedas för vidare studier och yrkeskarriär. En flicka måste lära sig att ta hand om ett hushåll, men också att vara behagfull, att kunna sy och brodera och kanske spela något musikinstrument.

Även hos allmogen fostrades barn in i sin vuxenroll, pojkar deltog i männens sysslor och flickor i kvinnornas. Varken pojkar eller flickor gick i skolan, men alla barn fick via kyrkan viss undervisning i all läsa katekesen eftersom det var ett krav och kontrollerades vid husförhören.