Hur ofta det bjöds till större middagar på Smedby vet vi inte, men återigen ger bouppteckningen ledtrådar: i porslinsskåpet fanns sex dussin flata tallrikar och tre dussin djupa, alltså sammanlagt 108 stycken! Dessutom fanns 14 dussin linneservetter – 168 styck. Så resurserna fanns att ställa till med en ordentlig middagsbjudning.

En finare måltid omfattade tre anrättningar: två omgångar med maträtter och en avslutande dessert. Kanske fanns det också ett konfektbord och ett brännvinsbord. På brännvinsbordet serverades spritdrycker och aptitretare som konsumerades före maten. Oftast riktade det sig främst till herrarna, men även damer kunde delta. Damerna kunde också få ett eget bort med fruktlikör.

Bordet dukades med manglad damastduk, stärkta servetter i linné, kanske vävda vid den berömda hälsingemanufakturen Flor, kandelabrar, servis och silverbestick. Svenska Ostindiska Compagniet hade grundats 1731. Med ostindiefararna fraktades stora mängder porslin till Europa. Fabrikerna i Rörstrand (1726) och Marieberg (1758) konkurrerade med serviser av fajans som inspirerades av det importerade porslinet

Det franska inflytandet växte sig allt starkare. Franska recept och franska som matlagningsspråk slog igenom på bred front – nu åts det fricandeau, fricassé, blanquette och A la Daube.
Man serverade gärna rätter som gav sig ut för att vara något annat än vad de var – till exempel ”Chimerte ägg”, ett slags fiskbullar som skulle se ut som ankägg. Soppterrinen i tenn, silver eller keramik var 1700-talets praktpjäs på festbordet och soppor serverades i måltidens första anrättning.

Tryckta kokböcker började bli populära. Cajsa Wargs Hjälpreda i hushållningen för unga fruentimmer gavs ut 1755. Johan Winbergs kokbok från 1761 var influerad av det franska köket med mycket kryddörter och citron. Boken Försök till en pålitelig Matrednings-bok kom ut 1751. I andra upplagan 1759 märks att många varor har belagts med importförbud – i många av recepten står att olika ingredienser kan uteslutas, till exempel kanel, korinter och citron.

Till kaffet fick man något sött. Cajsa Warg har recept på munkar, gorån, rullrån, klenäter och struvor. Vispad grädde började förekomma till desserter och kallades snömos. Desserter à la glace – alltså glass – serverades, men Cajsa Warg kallar det ”en mycket ohälsosam spis”. Desserter skulle gärna innehålla apelsin, citron, choklad och andra importerade godsaker – helt på tvärs med de bestämmelser som endast tillät "inrikes växte och syltade frukter."

Rovorna gav plats åt potatis först mot slutet av 1700-talet. Potatisen blev inte basföda förrän under 1800-talet, men den rönte ett visst intresse redan tidigare – inte minst för att man kunde bränna brännvin på potatis, vilket avhjälpte problemet att det blev matbrist när stora mängder säd gick åt till att göra sprit.