Här i gårdens största rum är väggarna täckta av målningar som skildrar bibliska motiv och de fyra årstiderna. Vem som målade dem vet vi inte säkert. Kanske var det kyrkomålaren Hans Georg Schüffner. Han bodde i Åmål och var flitigt anlitad i västra Värmland och Dalsland. Vid tiden då gården byggdes arbetade han i Kila kyrka, där Bengt von Echstedt var kyrkoföreståndare – kanske rekryterades han därifrån.

Motiven är inte fritt komponerade utan har kopierats ur en bok med bildförlagor till bibliska scener. Den hette Biblia ectypa och trycktes i Tyskland 1695. Det var ett slags bildbibel med 840 kopparstick som användes som förlagor till bibliska motiv runt om i Europa.

Idag är salen möblerad med stolar för att få plats för gårdens många besökare. Exakt hur rummen var möblerade på Bengt och Christinas tid vet vi inte – men vi vet vilka möbler och inventarier de ägde, eftersom det finns noggrant noterat i bouppteckningar. Bland annat nämns 18 gulmålade stolar med blå säten. Troligtvis stod de här i stora salen som användes vid större bjudningar - och när det var dags för husförhör.

När prästen kom för att kontrollera gårdsfolkets kunskaper i läsning och katekesen passade det nog bra att ha ett finrum med motiv ur bibeln. Här finns den barmhärtige samariten, Moses i vassen, Kung Salomo och flera andra scener ur både gamla och nya testamentet. Bilderna påminner betraktaren om sedelärande bibliska berättelser som alla förväntades känna till, och dygder som var rättesnören i livet.

Stora salen användes inte till vardags. Att hålla rummet uppvärmt under vintermånaderna var knappast möjligt, då det skulle ha slukat stora mängder bränsle. Här är den enda värmekällan en stor öppen spis. Liknande fanns runt om i huset när det var nybyggt, men i de flesta rum byttes de snart ut mot bränslesnålare kakelugnar. Stora salen kunde värmas upp vid speciella tillfällen, men det dagliga umgänget var inte här. På sommaren, å andra sidan, kan man tänka sig att det var här i salen man fick svalka. Stora salens fönster vetter mot nordost, bort från eftermiddagssolen som gassar in i rummen på husets motsatta sida.

En nyhet på 1700-talet var möbler som var flexibla, just för att kunna anpassas efter årets och dagens växlingar. Stolar och bord konstruerades nätta och hopfällbara, med tanke på att de skulle kunna flyttas runt. På så vis kunde man flytta fram bord till måltider, handarbeta där ljuset var bäst, söka värme eller svalka och få lagom utrymme beroende på sällskapets storlek. Den bekväma vardagen var ett ideal som vi kan ana i tidens konst och litteratur.