Detta rum kallas i bouppteckningen “Gröna eller Wälborna Fru Assessorskans Kammare.” Det var Christina Catharinas sovrum och privata kammare. På 1700-talet hade man och hustru skilda sovrum. Kvinnan hade en stor säng, där maken fick plats ifall han kom på nattligt besök.

Christina föddes 1718 i Nedre Ullerud, i Forshaga. Hennes pappa hette Leonard Herweg och kom från Filipstad. Familjen var aktiv i den blomstrande järnproduktionen och ägde flera hammarsmedjor. Mamman hette Gunilla Gyllenspetz. Från hennes familj ärvdes säteriet Västsjö i Övre Ullerud, där Christinas föräldrar slog sig ner.

I Christinas släktträd kan vi se att äktenskap var ett sätt att förena släkter och föra egendomar vidare. Döttrarna i familjer som hade adelstitlar och gods gifte sig ofta med män från ofrälse släkter som gjort karriär som militärer eller ämbetsmän. Den lönsamma bruksnäringen skapade en delvis ny elit som genom äktenskap formade allianser där kapital ackumulerades för fortsatta investeringar.

Ändå var äktenskap inte alltid och inte enbart en strikt affärsmässig överenskommelse. Det finns många exempel på att giftermål grundades på kärlek och förälskelse, även om det fanns gränser för vad som tilläts. Att gifta sig med någon långt under den egna samhällsställningen var knappast tänkbart. Föräldrar och släktingar hade gärna ett finger med i spelet vid val av äktenskapspartner, men giftermål genom tvång tycks ha varit ovanligt. Det dikterades också av kyrkan att äktenskap bara fick ingås av fri vilja från båda parter.

När Christina var 21 år gifte hon sig med brukspatron Johan Roman. De bosatte sig på Forsnäs bruk i Alster. Där bodde de fram till 1757 då Johan dog.

Christina var bara 39 år när hon blev änka, och kunde ha förblivit ogift under ganska gynnsamma förhållanden. Hon hade pengar och var myndig för första gången i sitt liv. En ogift kvinna stod under sin fars förmyndarskap och vid giftermål blev maken hennes förmyndare. Hennes egendom tillhörde henne, men hon kunde varken förvalta eller sälja den utan sin mans medgivande. Som änka var man myndig och det var ganska vanligt att änkor fortsatte att driva makens affärsrörelse efter hans död. Men Christina valde alltså att gifta om sig med Bengt von Echstedt och flytta med honom till Smedby gård. Bruksrörelsen på Forsnäs överlät hon åt sonen som hunnit bli 19 år.

I Christinas rum står en skrivmöbel. Kanske satt hon här och skrev till de många släktingar hon hade runt om på olika platser i Värmland. Tyvärr finns inga kända brev bevarade, men att skriva brev ansågs vara en kvinnlig syssla och trots att Smedbys läge kan tyckas isolerat var postgången fungerande och pålitlig.

I bouppteckningen står att Christina lämnade efter sig en samling böcker som ärvdes av Bengts brorson Elias. Tyvärr står inga titlar nedtecknade så vad det var hon läste vet vi inte.

En kvinnas kammare var också platsen där hon klädde sig och skrivbordet kanske även tjänstgjorde som sminkbord. Att klä på sig var en procedur som kunde kräva hjälp av en kammarjungfru med snörliv som skulle knytas. På pallen ligger ett av tidens påhittiga plagg – så kallade ”pocher”. Poche betyder ficka på franska och de hade dubbel funktion genom att både skapa volym under kjolarna och utrymme för förvaring istället för handväska