Det rymliga köket är husets hjärta, med den väl tilltagna spishällen av gjutjärn. Här var det aktivitet årets alla dagar, när varor från jordbruket och trädgården skulle förvandlas till måltider för både herrefolk och tjänstefolk. Kosthållet bestod till största delen av varor som gården var självförsörjande på. Förutom det gården gav fanns omgivande skog och vatten med svamp, bär, vilt, fisk och kräftor.

När grödor hade skördats och djur hade slaktats återstod mycket arbete med att förädla råvarorna till maträtter och drycker. I flyglarna fanns bakstuga och bryggeri, där bröd och dryck tillverkades i stora mängder för att räcka under lång tid. Bröd, liksom många andra varor, torkades för att kunna förvaras under längre tid.

En stor utmaning var att bevara och konservera maten i en tid utan kylskåp och frysboxar. Varor måste torkas, rökas, saltas eller konserveras i lufttäta kärl. Bär kunde syltas och saftas. Färsk mjölk kärnades till smör.

Vissa varor kunde inte framställas på gården utan måste köpas. Det gällde i första hand salt som var livsnödvändigt och gick åt i stora mängder för att kunna salta mat som annars skulle härskna. Många kryddörter kunde odlas i trädgården, men de eftertraktade exotiska, importerade kryddorna måste köpas. De var dyrbara och kunde förvaras i ett vackert snidat skåp som gick att låsa. Även socker var en eftertraktad köpevara, men för sötning gick det också att använda honung som gick att hitta på närmare håll.

I bouppteckningen kan vi läsa vilka djur som hölls för matproduktion. Omkring 1780 fanns:
17 mjölkkor, 14 kvigor och 18 kalvar:
16 får och 9 lamm
15 grisar
16 höns, 2 kalkonhönor och 8 kalkonkycklingar

Listan över köksutrustning ger också ledtrådar om vad som lagades i köket och hur. Det fanns ett tiotal järngrytor som rymde 8-30 liter. Vissa inventarier berättar om specifika saker som tillreddes i köket, t.ex. pannkaksspade, gorånsjärn, våffeljärn och äggostform

Att sätta mat på bordet var ett arbete som sysselsatte många händer. En av de som bidrog till arbetet kan vi hitta spår efter i arkiven. Mjölkpigan Maria Amundsdotter fick år 1785 en utmärkelse av Kungliga patriotiska sällskapet. För lång och trogen tjänst belönades hon med en halskedja i silver.