Von Echstedska gården är uppkallad efter Bengt von Echstedt, som kom till platsen för mer än 250 år sedan, på 1760-talet. Han kom hit tillsammans med sin hustru Christina Catharina Herweg. De hade gift sig ett par år tidigare. Han var 36 och hon var 41.

Det har funnits en gård här sedan 1500-talet – minst – men när Bengt och Christina kom hit byggde de allt helt nytt: huvudbyggnad med flyglar, lusthus och dass. Gårdens ursprungliga namn är Smedby. Namnet von Echstedska fick den när den köptes av Värmlands Museum år 1939.

När vi kliver in i förstugan får vi en föraning om det som är speciellt med von Echstedtska gården - de fantastiska väggmålningarna. Här får vi också ledtrådar till vad det var för tid som Christina och Bengt levde i.

Vi möts av två soldater och över dörren står skrivet: “Åhren 1762, -63 och -64 är Smedby Gård hel och hollen nybyggd av BvE”.

Ovanför de båda soldaterna finns släkten von Echstedts adelsvapen. Bengt hade blivit adlad några år tidigare - fast inte för något han själv hade gjort. Det var hans äldre bror som blev adlad och då fick fem yngre bröder följa med på köpet. De sex stjärnorna representerar de sex bröderna.

Över de fyra dörrarna som leder in i huset finns symbolerna för de fyra stånden – adel präster, borgare och bönder.

Adeln: med fanor, en krona och svärd

Prästerna symboliseras av: bibeln, en palmkvist och nycklar

För borgarståndet: vågskålar, alnmått och en stav med symbolen för handel

Och till sist bönderna: spade, räfsa, dynggrep, lie

Bengt och Christina hörde båda till adelsståndet -men det var Christina som hade pengarna som behövdes för att bekosta bygget av den nya stora gården. Hon var arvtagerska i en av de släkter som hade skapat sig förmögenheter i de värmländska järnbruken, något som husens gjutjärnsskorstenar skvallrar om.

Soldaterna är grenadjärer - dåtidens elitsoldater. Sverige hade nyss varit i krig. Rikets ekonomi och politik kretsade kring det - och det var en militär karriär som hade upphöjt bröderna von Echstedt till adelsståndet. Men på Smedby märkte man knappast av några krig. Här var vardagen fylld av sysslor som styrdes av årstiderna – och som var nödvändiga för att de människor och djur som levde här skulle få mat för dagen.