Följ med oss på en tur i Värmlands Museums vackra omgivningar så ska vi berätta lite om skulpturerna och byggnaderna vi möter på vägen. Du kan antingen läsa om dem på egen hand eller så kan du lyssna på oss. Eller så gör du både och!
Vi som pratar heter Fiffi Myrström, konstintendent, och Gustav Nordansjö, museipedagog.
Vi börjar med den nya museibyggnaden!
Nu står vi vid verket Och solen har sin gång av Leo Pettersson. Han är bosatt på Orust i Bohuslän och det är också i Bohuslän han har hämtat materialet till den här skulpturen. Det är nämligen gjort av bohusgranit som har den här typiska röda färgen. Den här skulpturen har stått här sedan 2003.
Det är en tung och mäktig skulptur. Trots sin storlek, volym och hårda yta är den i formen mjuk och följsam. Den heter ju ”Och solen har sin gång” och när jag ser den så tänker jag den som en sol som sakta men säkert vandrar över himlen, och maler och maler som en kvarnsten. Eller är det kanske en blinkning till Ernest Hemingways bok med samma titel?
Den här pjäsen är väldigt imponerande och jag tycker också att man ska känna på den här skulpturen för att den har så olika texturer. På kanterna runt om den här stora cirkeln och i mitten så är den alldeles len och på de platta ytorna så är den väldigt skrovlig. På baksidan kan man också se en borrkärna från när man har klyft fram den här stora formen och det måste varit jättesvårt att få till det här utan att den gick sönder.
Man kan också undersöka skulpturen från flera håll.
Och titta igenom den och se vad man se genom det här hålet. Lite som man kan göra med en knäckebrödsskiva.