Lurö är lite av ett mysterium. På ön mitt i Vänern uppfördes en av Sveriges äldsta stenkyrkor redan på 1000-talet. Men varför just här? Och vem hade råd att finansiera bygget, införskaffa material och anlita specialister och arbetsfolk? Ingen vet.

Ett större gods som fungerat som ekonomisk bas fanns inte på Lurö – men kanske i Västergötland?  Fågelvägen är det bara tre mil till Husaby, där Olof Skötkonung lär ha döpts omkring år 1000. Till Skara, som var ett tidigt kristet centrum, är det drygt fyra mil. Och fem mil bort ligger Varnhem, där en stenkyrka uppfördes på 1040-talet.  Kanske byggdes kyrkan på Lurö med tanke på det fina läget vid en viktig farled? Stenkyrkan var ett sätt att visa att man hängde med i ”det senaste”.

Från 1600-talet finns en muntlig tradition som säger att ruinen på Lurö hört till ett kloster. Men genom arkeologiska undersökningar har man kunnat fastslå att det inte rör sig om ett kloster utan en romansk stenkyrka. Utgrävningar har genomförts i omgångar sedan 1989. Bland lämningarna finns också olika slags boplatslämningar, bland annat ett långhus som var samtida med kyrkan. Fynden visar att människor besökt och bebott ön redan under tidig stenålder, men en stor del av de undersökta lämningarna kan dateras till perioden 1000–1200.