Alldeles norr om mangårdsbyggnaden, som pandang till lusthuset, står gårdens på den tiden mest nödvändiga och numera mest berömda hus. För det är ju så, oavsett vilken livsåskådning om människans uppkomst vi än må ha, att sedan begynnelsens tid har vi människor alltid, då och då, behövt gå på toaletten.

På Bengt von Echstedts och Christina Catharinas tid kunde det här på ett sätt vara lite pinsamt, att man som högre ståndsperson, eller kanske som kunglig, hade samma behov som de som fanns allra längst ner på samhällsstegen. Så för de som ville, och hade råd, skapades de mest fantasifulla och påkostade små byggnader, för att kunna uträtta sina behov lite dolt men ändå helt ståndsmässigt. Men sen kommer då paradoxen, för 1700-talet är ju paradoxernas århundrade, att när man väl gick iväg på dass, då gick man flera! Att gå på toaletten var en sorts social handling, ett dåtida event, där man rentav kunde packa en matsäckskorg och ta med, tillsammans med lite spirituosa och rökverk.

von Echstedtska Gårdens dass har plats för fem vuxna och två barn, samtidigt. Dörren är marmorerad i grått och påminner om entrén till ett tempel. Det pyramidformade tälttaket är skifferklätt och ytterväggarna är målade i samma nyans som resten av gårdens hus. När man sätter sig på bänken inne på dasset och tittar upp i taklanterninen ser man husets herre Bengt von Echstedt och hans första, högst dyrkade hustru Christina Catharina sittande på just…. dass. De har låtit avporträttera sig där, för tid och evighet sittande på väggen. Bengt von Echstedt är klädd i samma kläder som på ett porträtt inne i huset, han har byxorna lite lagom nerhasade och röker en stor pipa. Christina Catharina har en mycket vacker rosaröd klänning, och hon har ena handen lite diskret bakom sig, för hon håller nämligen på att torka sig. Det är en oerhört romantisk och trivsam bild, en sorts 1700-tals ”feelgood”. På honom väntar en en manlig tjänare, på henne en kvinnlig, båda tillhandahåller linnelappar, som man använde som toalettpapper vid denna tid. Papper var nämligen alldeles för dyrbart för att slösa på sådant. Hela scenen i taklanterninen andas lycka, glädje, romantik, frid och en stor portion humor. Men nu ligger ju von Echstedtska Gården i Värmland, så givetvis finns det en historia om avträdet också!

När Fru Christina Catharina avled 1780 sörjde hennes make henne så djupt att han lät spika igen locket till den fjöl hon brukat använda på avträdet, så att ingen annan skulle kunna vanhelga denna plats. En mycket romantisk handling kan tyckas, men inte speciellt uppskattat av fru nummer två när Bengt von Echstedt senare gifte om sig. Margareta Lagerhjelm kom till gården 1782, och man kan i viss mån förstå hennes ilska. Sitta där på avträdet och behöva se upp på första frun, när de ser ut att ha det så synnerligen trevligt i en så intim situation! Men Fru Margareta stod ut och bidade sin tid. När Bengt von Echstedt avled 1794 var det dock slut med tålamodet, och hela avträdet förpassades ur henne åsyn, ett par hundra meter öster ut. Där byggdes så småningom granngården Törnemon och där stod dasset i över hundra år, innan det efter Värmlands Museums övertagande av gården skänktes tillbaka till sin ursprungsplats. I sanning en historia så god som någon, om Sveriges och kanske världens vackraste och mest romantiska dass, som dessutom i Sveriges Nationalencyklopedi får gestalta alla Sveriges historiska toaletter, under bokstaven A, som i Avträde!