Artemisia absinthium

Familj: Asteraceae

Korgblommiga växter

Malört ansågs skydda mot mal och annan ohyra, därav namnet. Det gällde för såväl människor som djur och bostäder. Malörten är känd sedan forntiden, egyptierna använde den som läkemedel, för romarna var det en hälsodryck.

Germanerna lade malört på bålen när de brände sina döda. Man smyckade likbårar och gravar med malört och hängde stora knippen utanför dörrarna för att hålla de onda andarna på avstånd. Malörten är magstärkande och bra mot blåmärken, håravfall med mera 

Malört är en halvbuske, delvis förvedad, meterhög och med en grå filthårig stjälk. Allmän på vägkanter och kulturmark från Skåne till södra Norrlands kustland. Bladen är nertill trefaldigt parflikiga, de övre mindre flikade. Blommorna är gula och små och sitter i 3-4 mm breda korgar med grågröna holkfjäll.

Malörtens bitterämnen och eteriska olja är i större mängder ett starkt gift, men den kan också stimulera avsöndringen av matsmältningsvätskor och därigenom verka aptitgivande. Den kan också orsaka svindel, kramper och rusliknande anfall av delirium samt abnorm blodtillströmning till bukregionen. Vid omättligt bruk kan den leda till sinnesrubbning och förblödning. Absint, som förr serverades i Frankrike, är numera förbjudet att tillverka.