Althaea officinalis

Familj: Malvaceae

Malvaväxter

Andra namn på växten är ibisrot, altearot och altea.

Altearot finns omtalad i den äldsta grekiska medicinska litteraturen. Till Grekland kom den från trakterna kring Svarta havet. Den växer nu vild men var tidigare odlad i klostren som en läkeväxt mot sår, hosta, hudutslag och urinvägsproblem.

Läkemalvan är flerårig och meterhög. Hela växten är filthårig och har en kort, tjock och ljusgul rot. Bladen är 3-5 flikiga, de nedre har djupare flikar än de övre. Blommorna har fem vitrosa kronblad, som vid basen oftast är violett.

Det är rot, blad och blomma som används och insamlas om hösten 15 augusti-8 september (mellan vårfrudagarna). Det är den bästa skördetiden för krydd- och läkeväxter. Extrakt av roten används för att mildra reningar på slemhinnorna och ta bort dålig smak från annan medicin. Tillsatt med arabiskt gummi, socker, äggvitor och pomeransvatten, var på våra farföräldrars tid "jungfruskinn" ett välkänt bröstmedel. Antikens läkare ansåg, att altearoten kunde skydda mot giftiga djurbett, bota vansinne, epilepsi och ett otal andra krämpor. Blandad med äggvita hjälpte den mot brännskador.