Sola har blivit en känd symbol för Karlstad, både inom Värmland och i resten av Sverige. Statyn ”Sola” är gjord av konstnären Herman Reijers och donerades till Karlstads 400-årsjubileum 1984 av journalisten Lennart Cedrup. Sola sägs ha varit en värdshusvärdinna i 1700-talets Karlstad, som ska ha fått sitt smeknamn på grund av sitt glada och soliga humör. Hon beskrivs som vacker och charmerande, men också som sedesam och med skinn på näsan.

Verklighetens Sola sägs vara Eva Lisa Holtz, född 1739. Hennes far, som var skräddarmästare, dog tidigt och hon växte upp tillsammans med sin mor som troligtvis kom från Sunne. Vid 57 års ålder tog hon över stadens värdshusrörelse som låg vid nuvarande Västra Torggatan. Hon ägde också ett hus i korsningen mot Tingvallagatan. I rådhusrättens protokoll finns noteringar som vittnar om att hon inte lät sig luras i affärer. Vid flera tillfällen tog hon rättens hjälp för att avgöra tvister, driva in skulder och avhysa hyresgäster.  I 14 år drev Mamsell Holtz stadens värdshus. Därefter flyttades värdshuset och rättigheterna gavs till en domstolsnotarie vid namn Syk, som dock inte blev långvarig på posten. Eva Lisa började med en ny verksamhet, att driva kringflyttande servering vid länets olika marknadsplatser. Hon dog 79 år gammal i september 1818 och i död- och begravningsboken står ålderdom noterat som dödsorsak.

Hur Eva Lisa Holtz blev legendens Sola är det ingen som vet. I historieböcker från 1930-talet skrivs att värdshusvärdinnan Eva Lisa var Sola i Karlstad. I äldre skönlitteratur används dock epitetet Solen i Karlstad om flera olika kvinnor som sägs vara bland annat grevinna, generalsdotter och prästdotter. Kanske har det funnits många Sola i Karlstad tidigare i historien - men för nutidens Karlstadbor är Sola levande som en ung och leende servitris vid namn Eva Lisa.